Är du Minimalist eller Maximalist?

Du tillhör den ena kategorin och har stött på den andra – inte sällan i äktenskapet. När det ska packas inför resan har vi Minimalisten och Maximalisten. Den ena finner sublim njutning i att reducera gram och antal medan den andra vill vara säker på att inte ångra sig när den där balklänningen kommer till pass. Vad är då en tusenlapp i bagageavgifter och ett ryggskott?

Vi har även Ihoprafsaren och Förberedaren. Den första prioriterar "cool" och vill inte ens veta avgångstid förrän kvällen innan; den andra mår bättre av "koll" och tycker att den första är barnsligt oansvarig och flörtar med katastrof i onödan.

Eftersom det är omöjligt att vara både och, kan jag bara ge en inblick i Minimalistens och Ihoprafsarens sinnevärld. Känn igen dig eller fasas.

När jag gjorde min första resa på egen hand gjorde jag tre val: jag skulle bege mig så långt bort som möjligt, jag skulle färdas på motorcykel, och jag skulle packa så lite som möjligt. Det var så jag hamnade på Tasmanien med tidningar instoppade innanför västen i ett iskallt hällregn. För Australien är ju varmt och för att jackfodret vägde för mycket och fick stanna i Växjö.

Backpackertrenden var i full sving på 90-talet och nog hade den många rätt: den mest äkta resan skulle bara inkludera resenären och ett packe med det nödvändigaste på ryggen. Precis som människor har färdats sedan urminnes tider (jag minns inte i skrivande stund vilken författare det var som pekade ut väskan som en av mänsklighetens mest avgörande uppfinningar). Till och med en plan ansågs väga för mycket (mentalt) och resformen krävde tid för att medge allt flackande och fastnande (i tullar, på platser man ville kalla hem eller i andra resenärers hjärtan). Själv valde jag att backpacka på en enkel motorcykel för att addera ett lager frihet (detta var innan man kunde boka biljetter till tåg, färjor och tuk-tuks på mobilen).

Att korta av packlistan blev snabbt en sport. För att göra en kort historia ännu kortare ger jag tre exempel:

• 3 par kalsonger (ja, de tvättades under tremånadersresan)
• 1 par skor (för allt från mc-körning till bestigning av Mount Kosciuszko)
• 1 tvål (till kropp, hår och som rakkräm)

30 år senare åker jag på helt vanliga resor men ränderna går aldrig ur. Jag checkar aldrig in bagage (en rygga och en kabinväska räcker på obestämd tid – man kan ju tvätta), och det är jag och min 20-liters Patagonia-ryggsäck på flygplatser, vandringsleder och i styrelserum.

Den här läggningen låter sämre än den är. Processen kan vara utsökt ordningssam, med resans alla komponenter utlagda i zoner på sängen och kläderna vikta och sedan rullade på japanskt vis. Bagagevågen står redo. Men ihoprafsaren har ofta rest mycket förut och tiden från oöppna garderober till färdigpackad väska i farstun kan vara 15 minuter, och packningen företas på avresedagen (eller vid fakirtidig avgång kvällen före). Ett hjälpmedel för att lyckas med detta är topp-till-tå-metoden. Lägg fram allt som behövs och gå mentalt igenom vad du behöver uppifrån och ner (med små klappar på kroppsdelen i fråga): solglasögon, t-shirts, tröja, jacka, underkläder, badbyxor, shorts, långbyxor, strumpor, skor. Tillsammans med klassikern ”pass pengar piljett” ger metoden full kontroll över det nödvändigaste. Lägg bara till necessären, en bok och elektronik (laddare, hörlurar) och världen är din.

Proffstips: att packa samma dag gör det lättare att inte glömma tandborsten hemma.