Landet du inte visste att du ville till

Bosnien-Herzegovina är ett annorlunda land. Hur är det egentligen?

Av Dahn

|23 juli 2026|3 min läsning

”Att resa är att upptäcka att alla har rätt, eftersom alla har sin egen synvinkel”
Mahatma Gandhi

Den gode Gandhis kloka ord kom till minnes när vi reste till Bosnien-Herzegovia för att undersöka möjligheterna till cykling och vandring i ett av Europas mest underskattade länder. Vi visste inte själva vad vi skulle förvänta oss och reste med helt öppna ögon - en ynnest i vårt informationssamhälle. Resultatet blev en vaknare reseupplevelser än på länge, och en mycket fin cykelresa från Sarajevo till Dubrovnik.

Ett annorlunda land

Första slurken får mig att hoppa till. En grusig känsla i munnen och så kommer jag ihåg: bosanska kafa är en variant på turkiskt kaffe. Jag lutar mig tillbaka och låter sumpen sjunka med Trebinjes skuggiga torg framför mig. Bosniskt kaffedrickande är ceremoniellt långsamt, lite som det svenska fikat. Man dricker till och med sitt kokkaffe på bit.

Kaffet sätter tonen för en resa genom Bosnien Herzegovina som ett annorlunda land. Vi är i Europa men lite vid sidan om scenen. Stjärnorna i flaggan är ambitiösa men något EU-medlemskap har man inte fått ännu. Kanske beror det på att både vi och de själva fortfarande håller på att dechiffrera landet.

Kartkaos

Vetgirig ber jag min guide förklara läget och efteråt söker jag upp olika sorters kartor. Det trekantiga landet som avgränsas av kustbergen och floderna Sava och Drina är lätt nog att förstå sig på. Den politiska kartan, med Republiken Sprska och Federationen Bosnien Hercegovina, är ett resultat av Dayton-avtalet som satte punkt för kriget 1996 och så knepig att invånarna själva mest himlar med ögonen när den kommer på tal. Den matchar nämligen varken den etniska kartan, som är fortsatt fläckig, eller den historiska indelningen mellan Bosnien och Hercegovina (som verkar sakna betydelse utöver skillnader i klimat). I vilket fall som helst är alla väldigt säkra på att de många nivåerna skapar bördig jordmån för korruption.

Inget östblock här inte

Som presumtiv resenär blir du säkert glad av att höra att inget av det där påverkar reseupplevelsen, och att det inte heller råder någon östblockskänsla i Bosnien och Herzegovina. Jugoslavien gick aldrig bakom järnridån och valde en ”tredje väg”. Detta var de coola kommunisterna, med fri rörlighet, produkter från väst, småföretagande och en egen rock- och punkscen. Jugoslav betyder sydslav och du befinner dig i ett medelhavsland, i alla fall i det södra ”Hercegovina California”. Nordliga Bosnien är mer präglat av skog, berg och ett kontinentalt klimat. De iskalla och kristallklara floderna forsar fram överallt och dyker upp och försvinner plötsligt i den porösa karstberggrunden.

Kulturmöten

Hela rasket är ett uråldrigt möte mellan öst och väst, och förutom de överlappande kartorna har man två alfabet – för ett och samma språk. Detta möte är högst påtagligt i städer som Sarajevo och Mostar, där man på väg in mot centrum passerar genom olika historiska epoker som årsringarna i ett träd. Från brutalism till eleganta österrikisk-ungerska byggnader till ottomanska enplanshus och basarer. Skiftet är överraskande och helt unikt i Europa. Varje stad har två sorters kyrkor och en moské och man förstår att i just denna del av Jugoslavien var det inte möjligt att separera folken. Det är helt enkelt för blandat. Är man inte kroatisk katolik eller serbisk ortodox så är man bosniak, Europas enda muslimer. Någon skillnad på folken ser i alla fall inte jag, förutom en och annan huvudsjal, eller när jag får vänta utanför ett konditori medan den unga butiksägaren ägnar sig åt eftermiddagsbönen i sned vinkel mot lokalen men rakt emot Mecca.

...och maten!

Om du är intresserad av mat, och det är väl alla riktiga resenärer, får du en resa i Bosnien och Hercegovina. Kaffet är faktiskt gott när man förstått hur det ska drickas, och ingenting är riktigt konstigt men ändå stimulerande annorlunda. Snaps (rajika) bränner man hemma (lagligt för eget bruk) och dricker både före, under och efter måltiden. Praktiskt. Och ja, även muslimerna tar sig ett järn ibland; ottomanerna grundade det första ölbryggeriet i Sarajevo. En varm sommardag sörplar man kallt örtte med mynta, honung och citron, om man inte väljer Jugo-Colan Cocta. På tallriken finner du gärna lamm och forell från de många floderna, och kanske känner du igen cevapcici, vindolmar, ajvar, yoghurt, friterade bröd och kajmak (ett mellanting mellan smör och färskost). På marknaden i Trebinje såldes enkom grönsaker, örter, torkat kött och hemkört med handskrivna etiketter under mitt besök. Det är kanske allt man behöver. Vin odlar man förstås, i Hercegovina. Vitt Zilavka, rött Blatina eller vilken fransk druva du vill. Vinlandskapet ser ut som Italien eller Spanien tills en minaret sticker upp mellan cypresserna. Ett annorlunda land, som sagt. Kanske Balkans mest intressanta.